Moment 22

Så där , nu har jag äntligen efter mkt om och men och framför allt alldeles för mkt mat bestämt mig för att sätta igång igen .

Igång med vad ??

Ni som känner mig vet att jag gillar att träna , jag brukar perioda på gymmet , oftast så slutar jag när jag känner att jag är stark nog eller att jag är nöjd med Beach looken :)

Sist jag slutade så valde jag en liten annan approach, än jag brukar.

jag har nämligen vräkt i mig mat medvetet! , hehe tanken var att ha "lite att ta av " när nästa  fas tog vid, och jag har nu lyckats fått lite av en öl mage och love handles :) Något jag aldrig har lyckats med tidigare.

Så nu blir det till att jobba upp kroppen igen !! , det känns så skönt att få börja igen efter nästan 6 månaders slöande .

Jag har fotat mig själv innan jag gick ned till gymmet för första passet 2011, skall fortsätta fota en gång i månaden för att lättare se reslutlat.
Imorrn ska jag ut och försöka leta reda på ett måttband så jag kan föra in mina mått i träningsdagboken.
 
Vägde in mig på 67.5 kg , jag brukar ligga på 62 kg när jag inte tränar , jag har vägt 78kg när jag tränade som mest , får se om jag lyckas komma upp så högt igen, troligtvis gör jag inte det .
På den tiden bodde jag på gymmet och framför allt så hade jag nästan hela gänget av polarna med mig ned på den tiden , nu är det bara jag.

Gav syrran en förlägning på sitt gymkort 12 månader i julklapp , så förhoppningsvis så hänger hon på iaf.

Så nu är det dags att ge 2011 some, and then some more !!

Ha det bra nu så länge .

Det finns vissa saker i livet som man borde gjort som aldrig blir av ...
stora som små. du vet sånna som kanske kunde ha betydelse nånstans längs vägen.

Det finns saker man saker man gjort som man kanske borde låtit bli ...
Saker som man på något sätt ångrar, kanske inte så stora men som man kunde vart utan liksom.

Sen finns det de saker man verkligen önskar att man gjort annorlunda, låtit bli eller verkligen verkligen borde gjort...
Dessa är de saker som sätter sig fast i tankar ..
som inte går att glömma, bilder man inte blir av med hur mkt man än försöker.
Ni vet sådana saker som man kan sitta och tänka på fast många år har gått.

Tänk om ...
Vad hade hänt om ...
Om jag bara hade ...
fick jag bara chansen ...
Varför insåg jag inte ...

På nått sätt så är det just sådana tankar som gör att man tar sig framåt, att man lär sig av sinna misstag, försöker bli bättre längs vägen som slingrar sig genom livet.
Det konstigaste är att det är just dessa tankar som tar knäcken på en människa... det finns en negativ underton i alla dessa tankegångar.
Eftersom de alltid kommer när någonting gått helt åt helvete.
Ingen skulle väll ifrågasätta något som är fint och man mår bra av. 

Klart att det är bra om man kan lära av sinna misstag..
men vad händer när man får slut på chanser ? får man någonsin en sista chans ? vad händer i såfall om man sumpar den ?
Finns det saker i livet som är så satans viktiga att ens hela existens står och faller beroende på vilket val man gör,
vilket vägskäl man tar ?
Om det är så hur kan man då tillåtas göra fel val ...

Alla har vi suttit där med gråten i halsen och tänkt , ställt oss frågorna som plågar oss mer och mer ju fler gånger vi ställer dem.
Jag är expert på att gräva ned mig i dessa saker när saker inte blir som jag trott/vill/önskat.

Mina vänner har i alla tider sagt att jag är drabbad, att kan nånting skita sig så är det mig det händer.
to.m i de minsta saker ända fram till de riktigt stora.
Mest på skoj såklart.. men finns det nångon substans i det.

Frågan jag ställer mig är isf varför ? Är det jag som frammanar detta? söker jag mig till dessa saker ?
Kanske är det så att jag blir straffad för något.. jag har ingen aning.
Finns det något som heter otur, kan det verkligen finnas de som har det jämt ?

Allt jag vet är att de gånger jag lyckats och kommit dit jag vill så har det alltid slutat med att det faderar.
Kanske misslyckas jag med att vara den bra killen som jag försöker vara,
Kanske är det endå så att det alltid beror på mig när det skiter sig ?
Jag tror/hoppas/vill inte att det är så.
Tiden får utvisa om det alltid kommer vara så. Hoppas inte det...

Jag innbillar mig att jag är en bra kille, en som försöker att behandla de runt mig på ett bra sätt.
En som alltid ställer upp och som påverkar mina nära & kära i en positiv riktning.
Men kanske är det just vad det är ... Innbildning . 

Fan vad jag hatar att vara sjuk !

Började i torsdags med att jag kännde mig tung i huvudet och ont i halsen , härdade ut den dagen på jobbet och tog mig även in på fredagen för jag hade en del intervjuer som jag kännde att jag inte ville missa.
Gick hem vid lunch.
Så långt var allting ganska okej.

Sen mina vänner ... jag skulle ta med Teddy och åka o träna med Joel & sandra var det tänkt.. jo hejsan :)
Tvär deckade på soffan vaknade lite då och då och gick ut med hunden , sen var det sova som gällde.

Lördagen var lika dan , feber hosta och ont i hela kroppen Sova och gå ut med hunden var allt jag orkade med.
Ni skulle föresten ha hört min röst i lördags Hehe , lät verkligen som en björn på 200år som drukigt whiskey alldeles för mkt.

Kroppen verkar ställa in sig på att sova bort sjukdommar alltså.. så mkt som jag har sovit dessa dagar är nog mer än jag gör på en normal vecka.

Idag söndag har vart lite mer aktiv för jag fick tag på ett halft rör med treo :) tacka gudarna (eller kemisterna) för febernedsättande medeciner.
Så idag har jag iaf orkat kolla på lite film.

Det sjuka med att vara sjuk är att man inte har nån apptit i överhuvudtaget, idag har jag fått i mig lite käk men fredag o Lördag var vatten allt jag fick i mig. 

Det dumma är att jag kommer inte gå till jobbet imorrn , jag borde vara där för jag måsåte dra telefon sladdar till varje plats där jag skall ha mina nya säljare.
Men går jag dit så kommer jag garanterat att smitta fler och det vore inte schyst.

På tisdag så måste jag vara där iaf , eftersom de nya kommer då.
Så jag hoppas verkligen att det har blivigt bättre tills i morgon kväll.
Bara rösten kommer tillbaka och hostan lägger sig så kan man ju bekämmpa febern med tabletter :)

Satt och funderade på om det kan vara den berycktade svininfluensan jag har åkt på ?
Hur vet man det , jag mår ju skit dåligt och stundtals har jag knappt vetat vad som är upp och ned.
Men skillnaden på En vanlig influennsa och svin varianten har jag inte riktigt koll på.